Linn, Petra & Josefine

Dykarcertet ar varat! Efter tva relativt tva tuffa dagar (las: tidiga mornar) har vi ett bevis pa att vi kan, och att vi far, dyka nar det sa behagar.
Detta skulle sjalvklart firas. Sista kvallen pa Boracay samlades, av nagon underlig anledning, en hel dros av hotellet gaster pa varan uteplats for att sedan gemensamt dansa loss pa en av strandens alla utestallen. Det var allt fran 35ariga Ruben fran Canada, backpackern Alina fran USA som fatt mersmak pa livet och nu varit ute i tre ar (ja, varfor inte...), nagra hollandare, lite filippinos och ett stadigt gang skona svenskar. Grymt bra avslut pa vistelsen pa Boracay.


Tre timmars somn och pa't igen, vidare mot nasta stopp! Efter buss och nattbuss hamnade vi tillslut pa Cebu som vi redan innan hade planer pa att lamna ganska direkt i och med att det ar strand och inte storstad som lockar for tillfallet. Det blev en hel dags chill pa en lokal samlingsplats/lunchhak med kortspel, mat, boklasande och allmant tidsfordriv i vantan pa baten till Siquijor.

Varfor Siquijor undrar ni sakert? Nehe, inte det... Asch vi berattar anda.
Tva dagar tidigare fick vi tips av varan valberesta van att on precis under Bohol var "sooo beautiful and soooooo gorgeus" att vi bara var tvugna att ta oss dit om vi hade mojlighet och tid. Och ja, tid har vi ju gott om sa... Har ar vi nu pa varldens mysigaste backpackingstalle precis vid vattnet.
Efter 36 timmars resande (nytt rekord) var vi som ni forstar ganska slitna och tankte ga och lagga oss men da borjar tricycleforaren Romeo bjussa pa ol helt fran ingen stans. Det var ju en kul gest men mojligen lite feltajmat.

Idag har vadret tyvarr inte varit pa topp vilket i och for sig inte ar nagon overraskning numera. Man kan knappast saga att vi ar bortskamda med soldagar hittills pa resan. Well, det ar val bra. Sa slipper vi branna oss. (Eller? Trots moln lyckades Petra branna vansteraxeln. Enbart. Linn lyckades branna hogeraxeln. Enbart.)
Istallet tog vi en langpromenad och hamnade pa en ode strand dar vi fran ingen stans fick for oss att ta oss tillbaka vattenvagen. Det var betydligt langre an vi forst trott men med Petra i taten och Linn och Josefine tatt efter tog vi oss fram udde efter udde. Efter en timma av vadande langs bergskanten nadde vi stranden och slank da in pa forsta basta restaurang for en valbehovd lunch!